Söt kokosnöt och nya köksmöbler

Idag har vi satt ihop vårat nya köksbord, det blev mycket bättre än tidigare. Vi hade en sån uppsättning med gustavianska köksmöbler som tillverkades i nyproduktion på 40 talet. Fina förvisso, men de var i mörkbrunt och stal allt ljus i hela köket så vi ville ha något annat och ärvemöblerna får husera i källaren hos svärföräldrarna så länge. Nu har vi istället barstolar och ett bord komponerat av höj och sänkbara ben och en ekskiva. Jag ska försöka få till en bild i morgon efter att vi har städat bort alla borrmaskiner, sladdar och annat skräp som nu finns i hela köket.

Jag fick även äntligen häcken ur... så att säga, och gjorde nått med alla de äpplen vi hade fått. Det bidde äppelsaft, jag har fortfarande inte smakat på den mer än att jag stack ett finger i den för att känna på sockermängden. Jag vet inte hur folk skriver recept, men 9dl socker rekommenderades till 1,5 liter saft. Jag hade i 4 dl och det blev på gränsen för att vara för sött. Är receptskrivarna sponsrade av sockerbolaget och tandläkaren? Eller äger de bara inga smaklökar? Jaja... jag tänkte pröva att göra lite äppelglögg av en del av saften, det börjar bli lite dags för det. Alla större affärer har redan börjat med sina julpynt och förra året när jag åkte till jobbet så stog det en gran på torget i Högdalen redan 1 November. Förmodligen kommer de första upp nu i veckan runt om staden.

Jag sitter också här och funderar på vad man ska göra med kokosnöten jag köpte igår. Ska jag vara helt ärlig så köpte jag den bara för att den var så söt. Sätter man på den öron och en liten mun så ser den precis ut som en liten husmus. Hur söt som helst. Jag gör de bästa köpen. En gång köpte jag en pysseliten blomkål bara för att den var söt. Tror ni jag åt upp den? Knappast. Men den va söt att se på.

Inte riktigt lika onöjd längre..

Idag har jag lyckats vända mej om i sängen, ställa mej upp och sätta mej ner igen utan att skrika högt som en stucken gris. Det är en rätt bra framgång för att vara jag, den har hänt att det har tagit månader innan jag blivit så pass bra igen efter att va så dålig som jag var igår. Jag lyckades till och med ta mej ner till postfacket på egen hand, fast jag fick ta hissen upp igen för den enda stackars trappen vi har upp till oss. Helt i onödan för inga kinesiska paket hade jag fått. Hoppas de inte kommit bort på vägen till sverige. Andra kinesiska presenter har jag fått av Tomas när han kom hem, bland annat en kinesisk dagstidning som jag hade bett honom köpa, tänkte man kunde göra något roligt utan den. Kinesiska tecken är ju så fina =)

En stor fin överraskning fick jag idag ialf. Jag vann en inträdesbiljett till symässan nästa helg på stickameras hemsida. Jättekul. Andra gången jag vinner något på bara ett par veckor. Turen kanske vänder, bäst att köpa en lott. Jag missade symässan när den var i februari och sen dess har jag gått och sett fram emot den här. Ska bli jättekul. Ska ni dit?

Onöjd och less

Solsken och sju grader varmt. Det är som upplagt för en fin höstpromenad. Men det bidde ingen promenad. Vad bidde det då da kanske ni undrar? Det bidde lite citodon, en lagom snurrig tillvaro i sängen tillsammans med datorn och strumpstickningen. Den ligger där men jag orkar inte riktigt sticka något, all energi går åt att mota bort katten eftersom han ska anfalla och tugga på stickorna! Mina fina knitpro stickor! Att han bara vågar. Om han inte passar sej kommer han vara utekatt till kvällen.

Jag är rätt less på att ha en dålig rygg. Jag fick två diskbråck genom jobbet redan när jag var 23, men ingen ersättning alls. Diskbråck räknas tydligen inte som arbetsskada... nehej. Ett diskbråck läker enligt försäkringskassan efter ca fyra månader, det gjorde inte mina. Jag fick gå på utredning hos en gammal stofil som jämförde sej själv med gud och som ville ge mej stora sprutor i ryggen, något jag senare har hört av andra läkare skulle varit helt fel behandling. Som tur var tackade jag nej efter att ha pratat med en annan läkare och en sjukgymnast, han skrev till FK att jag inte kunde räknas till sjuk om jag tackade nej till hans hjälp. Jahopp...

Moderaterna kom och jag var en av de första som blev utförsäkrad, läkarna höll inte med, jag kunde inte jobba, jag fick gå till soc. Tack tack. Efter flera år blev det bättre och jag hittade ett jobb med lönebidrag. I november förra året sprack diskarna upp igen, läkaren ville inte sjukskriva mej så jag fick åka till jobbet och efter fyra timmar ungefär fick Tomas ta ledigt från sitt jobb för att komma och hämta mej med bilen. Det tog ca fem minuter för mej att sätta mej i bilen samtidigt som tårarna sprutade för att det gjorde så ont. Så höll jag på i ungefär en månad. Tillslut fick jag en sjukskrivning med en vecka i taget, och när jag kom tillbaka till jobbet på 25% var jag "ett osäkert kort" och fick gå på dagen. Tack igen. Hon ville inte betala pengar för nån som kanske inte kunde jobba fullt ut. Jag hade tagit på mej tre människors arbete (inte direkt frivilligt, mer under hot om uppsägning) och med mitt lönebidrag betalade hon 1300 kronor för mej... Hur man känner sej uppskattad på jobbet.

Nu har det varit bra ett tag och så i förmiddags så satte jag mej i soffan och det kändes som att nån körde in en kniv i ryggen på mej. Hela högerbenet värker, jag kan inte sitta och jag kan inte gå. Hela benet är ur funktion. Jag är lurad på min fina höstsols promenad och jag är jäkligt less på att ha ont.

Men det värsta av allt är att man inte kan söka jobb med mitt bidrag för då tror folk att man är mindre begåvad och inte kan sortera pennor efter färg ens, en del nya "vänner" jag har hittat har slutat prata med mej när de fick höra att jag va sjukskriven. Och man blir inte trodd. Läkare och FK handläggare tror på något sätt att man fejkar för att få vara hemma. Min läkare på Huddinge vårdcentral frågade om det inte bara var för att jag ville vara hemma över julen. Sen sa han att jag ialf inte skulle få det godkänt av FK och vad skulle jag göra då? Leva på min sambo? Och när han tröttnar på det då och flyttar... vad gör du då?

Helt otroligt. Att man kan sitta och säga sånt till en människa som kommer in med intyg efter intyg och underlag från magnetröntgen som styrker det hela. Och nu kom allt det onda tillbaka, och med det all väl undanstoppad ilska på den svenska vården. Jag är fan riktigt onöjd just nu.

Jag har fått paket igen!

Idag har jag fått ett av mina beställda paket. Jag köpte två nystan bambu/bomull garn som jag tänkte göra disktrasor av. Men det lär inte hända, garnet var så otroligt tunnt och fina att jag nog ska försöka mej på att virka en spets av det istället och sy ihop en halsduk av lite fina tyger som jag har hemma. Beställer man från kina kan man aldrig riktigt veta innan vad man får men för 28:- för hela leveransen får man vara mer än nöjd.

Jag börjar även bli klar med min svamptorkning. Det tog ett bra tag men till mitt försvar så hade jag med mej nästan 2,5 kg svamp hem sist vi var i skogen. Och då har vi redan varit ute och plockat tidigare. Nu känns det som att jag börjar bli nöjd, även om jag får erkänna att jag känner mej lite lurad när vattnet går ur svamparna. Ser ju inte ut som att jag har plockat nånting nästan.

Den lilla burken med egenodlad torkad lavendel får vara med på ett hörn här, man vill ju inte att den ska känns sej utanför.

Fina röda äpplen fick vi med från svärföräldrarna, vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. Mos blir det nog. Jag vägrar att äta en äppelkaka till och äta äpplen bara sådär som de är, det kan jag inte.

När jag var liten hade vi ett sommarhus på Fårö. Åka mellan Visby och Fårö är inte jättekul när man är liten och nästan löjligt bilsjuk. Så vi fick alltid stanna någonstans på vägen för att jag mådde så dåligt. Och jag fick alltid ett äpple av mamma för "det är så bra när man mår dåligt". Det är det INTE! Däremot blir jag fortfarande såfort jag biter i ett äpple bilsjuks illamående.

Tomas hade redan hunnit ut på den stora marknaden i Nanjing. Han hade köpt ett par skor till mej för 80:- och en väska som enligt hans beskrivning är en "brunprickig kinagrisväska". Han vet vad jag vill ha han =)

Förresten så har Symaskineriet en supertävling där de lottar ut en hel symaskin. Helt otroligt!

Den skulle jag vilja vinna. Om ni också vill vinna är det bara att gå in och anmäla sej.

Varför blir det inga bokstäver?

Jag har inte kunnat kommentera på min egen blogg på flera dagar. Det blir lixom bara punkter när man försöker skriva. Någon annan som känner igen problemet och har något lurigt svar på hur man ska komma runt det?

"Min katt vill sova sked. Hur sover din katt?" eller "man ska inte skriva blogginlägg när klockan är halv fyra på morgonen"

Halv fyra på morgonen... inte konstigt att man börjar bli trött. Jag har ju snart varit uppe i 24 timmar. Tomas skulle ringa när han kom fram och det lär vara snart, måste ju veta att han kom fram ordentligt. Fast han ska iofs byta plan i Peking och åka ytterliggare två timmar så han har ju en bit kvar. Det kändes inte som att det var någon mening med att somna när klockan ändå blev över två. Katten är en ovanligt osolidarisk typ som bara ligger och sover. Han brer ut sej över halva sängen, sparkas och snarkar. Han måste få sova sked varje natt uppe vid kudden annars blir det ett jäkla liv och eftersom det ännu inte blivit något skedande fast jag faktiskt ligger i sängen så blänger han lite surt på mej när han vaknar till med jämna mellanrum.

Vi kom ur fas med våran läggningsritual ikväll. Den går ut på att katten sover hela kvällen, när jag går och lägger mej så går han upp. Han springer runt i lägenheten, äter lite mat, utmanar garnkorgen, alternativt tvättkorgen, på duell. Sen kommer han in i sovrummet och gör något han inte får, som att klösa under sängen eller riva ut alla böckerna ur bokhyllan. Då ska man skrika på honom och sen hoppar han upp i sängen med ett litet purrande och lägger sej och myser. Skriker man inte på honom så vill han inte heller komma upp i sängen. Är det inte konstigt? Det är ju inte så att han bara får uppmärksamhet när han gör bus... något har hamnat på sne där inne i den lilla katthjärnan tror jag....

Nu ringde han, allt hade gått bra, nu kan jag sova. Ska bara lura av katten min kudde först =)

Lite tävlingar i mörkret kanske?

Va fort det blir mörkt ute nu. När klockan är sex så tror jag att hon egentligen är över nio, jag lever fortfarande på ljusa sommarkvällar. Frost är det här också på nätterna. Jag var i tvättstugan klockan sju imorse och då var det helt vitt ute och det försvann inte förrän vid elva tiden. Men jag hörde av en vän att det snöade i Västerås förra veckan så snön hänger ju i krokarna. Tråkigt. Jag som hellre vill köpa garn på symässan om två veckor än köpa dyra klumpiga vinterskor. Man kanske kan sticka varma Joakim von Anka damasker och sätta på sina gympaskor...? Man kanske kan bli ortens orginal? =) Fast tanten som har en plastpåse på huvudet och som kissar i busskuren här utanför lär jag inte slå, hon vinner med hästlängder.

Jag stickar snällt vidare på min citron, men den börjar bli klar nu så jag passade på att börja lite på en av mina julklappstickningar. Fast egentligen borde jag städa istället för att sticka, hyresvärden ska ha två års inspektion i lägenheten den här veckan. Jag vet inte riktigt vart de vill titta nånstans men de kan ju känna sej blåsta på garderoberna för där är det så mycket saker att man inte ser nånting. Just nu har vi också dubbelt så många köksstolar hemma så de kan ju glömma köket med. Vi började köpa nytt på blocket men hann aldrig köra bort det gamla innan Tomas åkte, han sitter snart på planet till Peking. Fördelen är att jag kan bjuda hem massor med folk och alla får en sittplats... nackdelen är att jag är så osocial så det inte lär hända. =)

Jag har hittat lite roliga tävlingar om ni vill vara med. En tävling eller två är ju aldrig fel.

Par i stickor firar 5000 besökare och lottar ut ett hemligt paket

Alla kan sy firar hela 20 000! besökare och lottar ut en fin fin bok.

Suaddas lottar firar också 5000 besök och lottar ut två fina paket.

Här kan man vinna fint garn. E-zignz firar 20 000 besök OCH födelsedag =)

Vinst och rosa stickor.

Idag har min brevlåda varit snäll mot mej. Jag hade fått paketet med mina stickor. Tre stycken knitpro akrylstickor från england tog sej hit på fyra dagar, rosa stickor är ju faktiskt lite roligare än grå =)

Jag hade också fått boken som jag vann hos Emlina. Hon hade ett års jubileum för sin butik i september och lottade ut ett garn eller en bok. Och jag vann! Jag som aldrig har vunnit något tidigare. Ja... en och annan 25:- vinst på en trisslott har jag iofs vunnit... men aldrig en riktig vinst. Jag velade fram och tillbaka en hel dag och kom fram till att jag nog helst ville ha boken. Och jag tror jag valde rätt även om garnet man fick välja mellan var superfint det med. En jättefin bok med mycket roligt i. Tack så jättemycket Lilian! Katten tackar extra för allt det prassliga papperet som fanns i paketet, det var fantastiskt roligt =)

Är det förresten bara min katt som ligger och stirrar på skärmen och anfaller den när man minst anar det undertiden man bloggar? Men vem kan leva utan nosavtryck på skärmen? =)

Otålig!

Jag har haft lite tråkigt de senaste dagarna, jag har inte ens haft någon direkt lust att sticka!! Och när jag väl gjorde det i alla fall så stickade jag fel, tappade maskor och stickade för många/ för få. Ingenting blev bra. Så vad gör man när man har tappat sticklusten och har tråkigt? Man shoppar såklart! Och när man har träningsvärk i hela kroppen och ett stort skavsår så att det gör ont att gå? Man handlar på nätet! Jajamen!

Jag har köpt rosa akrylstickor från Knitpro, knappar i mängder och garn. Både ull, bomull/bambu och en silke/kaschmir blandning. Fördelen med att handla internationellt är att man kan få ett garnnystan för 6 kronor inklusive frakten, nackdelen är att man får vänta i två veckor innan paketet kommer... om det inte kommer bort på vägen till Sverige för då får man vänta i evigheter och jag är nog sämst i hela världen på att vänta. En leveranstid på två, tre dagar går ju bra. Men två, tre veckor... det är bra tradigt. Och tydligen går det inte fortare bara för att man kollar brevlådan två gånger om dagen istället för en gång... det är som att postgången är hela opåverkad av det. Märkligt va?

Och det där att man aldrig kan vänta för länge på något gott, det är bara ljug =)

Trattkantarellerna som aldrig tog slut.

Idag har jag rensat nästan ett kilo trattkantareller. Det tar väl ett par timmar tänkte jag... pyttsan. Det tog nästan sex timmar. Hur kan det ta så lång tid? Nu finns det iofs inte ett enda litet jordkorn på dem och jag har delat alla trattar och kollat så att det inte gömmer sej några läskiga insekter där. Jag vill inte ha torkad svamp med tillhörande torkad mask i. Men ändå... sex timmar? Och det ligger nästan två kilo till i kylen. Så ohyggligt tråkigt.

Jag har i alla fall äntligen plockat ihop det första Hemlis paketet så det ska jag skicka iväg imorgon. Jag är lite sugen på att anmäla mej till Mixa och Matcha bytet med, men har man inget jobb och akassans nästan lägsta ersättning så får man bara vara med i ett byte i taget. Jag har så tråkiga regler... bara ett byte åt gången och inget ätande i sängen för då blir det smulor, ingen hundvalp så länge vi har katt, inga nya stickprojekt förrän citronsjalen är klar... Gud va jag är trist.

Hemlispaket

Kolla vad jag har fått! Ett paket från

Hemlis! Jag har varit så inne på att samla ihop saker att skicka till min hemlis så att jag nästan glömde bort att jag skulle få paket själv. Det kom redan igår men blogger vägrade lägga upp några bilder hela dagen igår så det bidde inget inlägg.
Jag fick så fina saker, ett ullgarn i en jättefin lila nyans. Och sockgarn som jag faktiskt kan använda nu eftersom jag har hittat mina två förlorade KnitPro stickor. Hurra!

katten på bilderna har som vanligt inte kommit med paketet. Det är en hel omöjlighet att ta ett kort i det här huset utan att få med det håriga lilla monstret.

Det låg med en liten hjärtformad ask med i paketet. Och i asken fanns det

fina stickmarkörer. Tack så mycket hemlis.

Jag traskade iväg till centrum i regnet igår, tanken var att jag skulle gå till apoteket och köpa en Försvarets Hudsalva som jag är mer eller mindre beroende av. Men eftersom apoteket i Huddinge tydligen tillhör en av de apotek som har skaffat nytt sortiment så fanns inte Försvarets längre i sortimentet. Men de hade ett alternativ som va nästan precis samma sa den lilla pojken bakom kassan. Men vet ni vad deras version heter....

Tass-salva! Hur konstigt är inte det? Vore det inte lite bättre att döpa den till något annat. Det är ju bra att man kan ha den både till djur och människor, men helt psykologiskt sett så känns det ju bättre att gå in och köpa en människosalva som man kan använda på sitt djur än en djursalva som man även kan använda på sej själv. Den luktar lite annorlunda än försvarets men det verkar vara i stort sett samma innehåll.

På vägen hem kilade jag in på biblioteket och hittade en bok om lappteknik, en om frivoliteter som jag har blivit lite sugen på att testa och en bok om gotländska sticksöm. Klart man måste sticka egna gotlandsvantar när man faktiskt kommer från Gotland.

Ikväll ska vi in till stan och gå på bio, ska försöka hinna förbi garnbutiken innan när jag ändå är i krokarna så att jag kan skicka mitt egna hemlispaket.

På Ica... en sann historia.

Jag och Tomas är väldigt dåliga på det här att handla mat. Varje gång vi åker från affären säger vi att " nästa vecka gör vi en inköpslista för hela veckan och åker och storhandlar". Det har hittills aldrig hänt. Vi handlade rätt mycket på en och samma gång innan jul förra året, men det räknas inte för det gör ju alla.
Så när vi hamnar i en mataffär så kan vi gå runt i evigheter utan att hitta någon mat alls. Detta även i mataffärer som har en butiksyta på 5000 kvm. Är det inte märkligt?

Samma sak idag. Vi klev in på våran lokala ICA och hittade ingen mat. De hade verkligen ingenting. När vi till gick förbi brödavdelningen sa Tomas "vi kanske bara skulle köpa en baguette och en kyckling eller nått". Detta sa han precis bredvid hyllan med bakeoff bröden. Tydligen höra baguetten oss för den om rullande ner mot kanten helt på egen hand. Det är ju sluttande hyllor... men ändå. Kunde den prata hade den sagt. "Ta mej, ta mej".
Detta måste ju vara något av ett tecken så vi kom fram till att vi måste ju ta baguetten, det va sånna halvstora baguetter så Tomas undrade om vi skulle ta en till. Men eftersom det bara fanns tre stycken kvar i hyllan så var vi ju (enligt mej) tvugna att ta alla tre eftersom den tredje skulle bli helt ensam kvar. Tänk att ligga ensam kvar som oönskad baguette på hyllan, finns det något sorgligare?
Så jag började fundera på annan mat man kunde äta eftersom... ja.. vem äter tre halvstora baguetter, jätteonödigt att köpa ju, går ju inge vidare att spara på för de blir ju torra rätt fort... Men ingen idé kom så hem gick vi med halva påsen full med baguette. Det blir en halvtorr macka till lunch imorgon.

Är det verkligen bara jag som tänker såhär? =)

Arg, arg, arg

Jag är arg! Vi har en granne som har problem med droger. Han i sin tur har en massa "vänner" som har problem med spriten. Titt som tätt står det nån utanför på gården och skriker för att knarkgrannen som bor snett ovanför oss ska vakna och gå ner och öppna porten. Vilket oftast inte alls händer. För några minuter sen kom det en sådan individ och ställde sej utanför och gormade, och han slutade ALDRIG! När han tillslut lyckades väcka Tomas som låg och sov eftersom han åker till jobbet fem på morgonen så var jag så pass uppretad att jag kastade på mej jackan och stormade ner för trapporna, öppnade dörren och skällde. När alkisen trodde att jag kom ner för att öppna dörren enbart för honom blev jag ju ännu mer förbannad. Informerade honom om både det ena och det andra på mitt allra finaste sätt, dvs... inte fint alls. När den lilla skiten började prata om kärlek och att man ska älska varandra så va det tur att hissens dörrar stängdes om honom för annars hade jag strypt honom på plats.
Nu sitter jag här och ångar med röda argkinder och vibrerande händer... Det tar inte speciellt lång tid att reta upp mej till maxnivå men det tar däremot väldigt lång tid för mej att släppa det sen. Nu är klockan över tolv och jag är uppe i varv....hur ska jag kunna sova nu då =(