Irriterad, sur och grinig

Usch vad det är mycket nu. Ett prov i veckan i fyra veckor. Prov nummer två ska vi ha i morgon bitti. En himla massa krukväxter och deras hopplöst långa botaniska namn.

Just nu är det bråk i klassen också. En person har vridit och vrängt på något som jag och en annan klasskompis skrev till varandra på facebook så att hon fick fram att vi snackade skit om henne och hon är fly förbannad. Ingen vet hur hon kom fram till det eftersom vi inte ens pratade om henne eller med henne, vi skrev liksom bara till varandra som vilken vanlig dag som helst.

Och hon vägrar inse att vi inte har pratat om henne alls. Det hela har spårat ur totalt och hon skriker elakheter till oss, slänger i dörrar och begär en ursäkt för något som inte finns men att hon kallat den ena för vuxenmobbare och den andra för arrogant och oss båda för självgoda skithögar det är tydligen hennes rättighet och hon själv behöver inte be om ursäkt för det. Helt sjukt. Och det här ska föreställa en vuxen människa...

Det värsta av allt är att läraren fick för sej att hon ska medla och detta blev tydligen en sak för hela klassen att lägga sej i och ha åsikt om, till på köpet tar läraren den andras parti... ingen vet varför. Idag hade hon frågat skolan om det fanns en konflikthanterare man kunde rådfråga... har ni hört nått så löjligt. Är det någon som behövs här är en psykolog till någon som har grava föreställningsproblem. Det känns som att jag hamnat i en konstig dröm. Helt otroligt. Det här är nog det värsta jag varit med om, jag trodde att det var barn som höll på såhär.

Till på köpet så börjar jag undra om de har gett både träskor och hopprep till barnet en trappa upp för jag har vaknat varje dag, inklusive helg i snart tio dagar av att den springer och hoppar där uppe. Vad jag minns så fick man inte springa inomhus när jag var liten, men det har tydligen försvunnit. Usch vad jag är irriterad på allt just nu. Och inte en maska hinner jag sticka heller =/