tisdag 29 november 2011

Man ska passa sej för vad man önskar

Igår morse vaknade jag och pep om att jag gärna hade stannat hemma och sovit hela dagen så trött var jag. Tydligen ska man passa sej för vad man säger för när jag lyfte ena benet för att ta på mej byxorna så högg det till i ryggen så pass att jag fick släppa allt jag höll i och bara skrek rakt ut.
Som tur var så stog jag precis bredvid sängen och Tomas hade inte åkt till jobbet än så han kom inspringande och fick försöka hjälpa mej att lägga mej ner i sängen. Inte helt enkelt för jag kunde inte röra en muskel från midjan och neråt. Skrika kunde jag dock, det gick liksom inte att inte skrika, så ont gjorde det. Och tårarna sprutade. Så nu ligger jag här... igen... och kan inte gå, inte stå, inte sitta och knappt ligga längre eftersom jag gjort det så länge.

Och stressad är jag också, det här har jag verkligen inte tid med. På torsdag måste jag åka till Visby... men hur ska man kunna åka när man inte kan sitta? Och den här veckan har vi våra praktiska slutprov i skolan, dem missar jag. Och nästa vecka kommer alla blommor som ska till arrangemangen till Nobelfesten och dem ska vi vara med och ta hand om... och hur mycket skola får man missa egentligen innan jag blir av med mitt studielån...

Nu är det ju bara andra dagen jag är hemma men av erfarenhet vet jag att det här kan ta lång tid, och ingen hjälp finns det att få.. ialf inte från vanliga sjukvården. "Gå till en osteopat" säger folk jag känner men... man behöver ca tio behandlingar och det blir sammantaget till den nätta summan av 7000:-, vem sjutton kan betala det?
Sticka kan jag såklart inte heller göra så jag lyssnar på ljudbok och hoppas på att det kommer försvinna innan veckan är slut. Nu är det sjätte gången det här händer och bara för att jag ville ha byxor på mej och inte åka till skolan a la Kajsa Anka. Jag har ingen ork till det här igen. Va sjutton ska man göra...

5 kommentarer:

  1. Hej jag tycker så synd om dig. Jag vet att man inte ska önska så ibland för det slår tillbaka fortare än jag hinner blinka. Men du måste försöka att upp o gå det är det enda som hjälper. Så kanske du slipper lägga ut en massa pengar. O jag lider med dig. Krya på dig Kram Beijan

    SvaraRadera
  2. åh, nej! Stackars dej! Hoppas det lättar snart! Så trist att du missar så mycket...

    SvaraRadera
  3. Fy så trist och tråkigt. Stackars dig som ligger där du ligger med värk och helt orörlig.
    Det är ju inte precis vad man önskar så här års och nu när du har så mycket framför dig också. Hoppas det lättar så du orkar hem till ön i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Nej Nej Nej!!!
    Fy vad tråkigt och vad jag tycker synd om dig!!! Ibland vill man kunna trolla extra mycket, så att allt bara blir bra! Då skulle jag trolla för dig nu!
    Jag håller tummarna för att du snart är på benen och att det går mirakulöst snabbt!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Ajaj! :( Rackarns! Aldrig ska saker och ting gå som man vill. Själv har jag allvarliga problem med kotlåsningar i nacken, så jag vet hur det är med ont och att inte kunna röra sig. Hoppas det blir bra snabbt!

    SvaraRadera