Det blåser i dillen...

Ja... på balkongen alltså. Det blev en blomlåda som aldrig fick gå i vinterdvala med de andra i höstas. Jag glömde liksom bort den hela tiden och nu står den där full med snö och gammal torkad dill som försöker hålla sej kvar med alla de stackars små förtvinade rötter de har när vinden viner. Men idag är det faktiskt strålande sol ute. bortsett från blåsten så får man nästan lite vårkänslor när det töar ute och solen skiner på fasaden på andra sidan gården. Men än är inte julen slut i det här huset.

Julgranen har stått mörk i flera dagar, ljus efter ljus gick sönder i slingan och tillslut slutade hela att fungera. Vill ni veta hur lätt det är att hitta ljus till en julgransslinga en vecka in på det nya året? Inte alls skulle jag vilja säga. Vi har varit i otaliga affärer och har bara hittat sex lampor. Det är tydligen inte säsong längre så affärerna har skickat tillbaka sina julprylar, alternativt ställt in dem på lagret och personalen har inget intresse av att gå in och hämta en förpackning eller fem till en stackars ljusletare.

Som tur är hittade Tomas en undanskuffad liten reaslinga i Kista så på något sätt ska jag få granen att lysa igen om jag så ska plocka av allt, byta slinga och klä på den igen! Julen är inte slut förren jag säger att den är det!... Eller... julen är slut när granen säger att den är det snarare, den brukar få stå tills den börjar barra och än så länge så är den fortfarande fin.

Jag har en kartong bland mina julprylar där jag har skrivit vilket datum som jag tagit ner julgranen på sedan 1992 och jag tror att den 17 februari leder än så länge. Vi får se hur länge årets gran klarar sej.

I år tänkte jag vara med i stickmeras sockklubb. Jag prövade med ett mönster förra året men kom då fram till att jag inte kunde sticka mönster på engelska... tydligen har jag på något mystiskt vis lärt mej det för nu gick det helt utan problem så nu är en av januarisockorna är redan färdiga. Men på något sätt måste jag ha mätt galet för den är rätt liten på längden. Jag vet inte om jag ska repa upp och sticka i lite mer garn eller om jag bara ska ge upp och ge bort sockorna till nån som har mindre fötter än vad jag har. Det var inte speciellt mycket garn kvar när jag maskade av så det är kanske för mycket jobb för att det ska vara värt det.

Garnet fick jag med i stickameras knappbyte, men jag skulle kanske ha valt ett garn som inte hade så mycket mönster i sej, det blev lite svårt att se det stickade mönstret. Jag tog även in den lite mer runt foten än vad det stog i mönstret. 72 maskor stog det och 66 blev det.

Jag julstickade ett par strumpor i Visby i ett garn som jag också har fått i ett stickamera-byte. De har inte fått fastna på bild så nu är det dags.

'

De fick ett rätt ovanligt mönster. Inte alls vad jag trodde. Det är lite roligt när man får mönstersurprise så där.

Jag har även ett gäng med obloggade mössor som får vara med här på en dålig vinterbild

Den lila stickade jag nu i dagarna, den är varm och skön i eskimo garn men vi kommer inte direkt överens. Det är ett drops mönster men den krullar sen i kanten och det känns mer som att den sitter på håret än på huvudet... om nån förstår vad jag menar =)

Inte alls nöjd så jag kommer nog repa upp den och göra en ny mössa av det, för varm blev den. Drops mössmönster och jag verkar inte gå så bra ihop... det blir aldrig riktigt bra. Någon som har ett mönster på en mysig varm mössa som ni kan tipsa om kanske? Som inte kommer från drops... kanske?

Jag började även på min cardigan i silk-tweed garnet under julen. Jag köpte det när det var på utförsäljning. Jag gillar inte alls att sticka med det med färgen och strukturen att titta på tycker jag om.

Däremot så stämmer inte stickfastheten längre. Det stämde finfint när jag gjorde en provlapp men nu stickar jag tydligen större... känns inte så kul att repa upp men eftersom garnet är slut hos leverantören så antar jag att jag får repa upp och sticka mindre istället för att chansa och upptäcka att garnet inte räcker och att tio centimeter bak får stickas i en annan färg...

Ibland känns det som att jag repar upp mer än vad jag stickar.