onsdag 27 oktober 2010

Onöjd och less

Solsken och sju grader varmt. Det är som upplagt för en fin höstpromenad. Men det bidde ingen promenad. Vad bidde det då da kanske ni undrar? Det bidde lite citodon, en lagom snurrig tillvaro i sängen tillsammans med datorn och strumpstickningen. Den ligger där men jag orkar inte riktigt sticka något, all energi går åt att mota bort katten eftersom han ska anfalla och tugga på stickorna! Mina fina knitpro stickor! Att han bara vågar. Om han inte passar sej kommer han vara utekatt till kvällen.

Jag är rätt less på att ha en dålig rygg. Jag fick två diskbråck genom jobbet redan när jag var 23, men ingen ersättning alls. Diskbråck räknas tydligen inte som arbetsskada... nehej. Ett diskbråck läker enligt försäkringskassan efter ca fyra månader, det gjorde inte mina. Jag fick gå på utredning hos en gammal stofil som jämförde sej själv med gud och som ville ge mej stora sprutor i ryggen, något jag senare har hört av andra läkare skulle varit helt fel behandling. Som tur var tackade jag nej efter att ha pratat med en annan läkare och en sjukgymnast, han skrev till FK att jag inte kunde räknas till sjuk om jag tackade nej till hans hjälp. Jahopp...

Moderaterna kom och jag var en av de första som blev utförsäkrad, läkarna höll inte med, jag kunde inte jobba, jag fick gå till soc. Tack tack. Efter flera år blev det bättre och jag hittade ett jobb med lönebidrag. I november förra året sprack diskarna upp igen, läkaren ville inte sjukskriva mej så jag fick åka till jobbet och efter fyra timmar ungefär fick Tomas ta ledigt från sitt jobb för att komma och hämta mej med bilen. Det tog ca fem minuter för mej att sätta mej i bilen samtidigt som tårarna sprutade för att det gjorde så ont. Så höll jag på i ungefär en månad. Tillslut fick jag en sjukskrivning med en vecka i taget, och när jag kom tillbaka till jobbet på 25% var jag "ett osäkert kort" och fick gå på dagen. Tack igen. Hon ville inte betala pengar för nån som kanske inte kunde jobba fullt ut. Jag hade tagit på mej tre människors arbete (inte direkt frivilligt, mer under hot om uppsägning) och med mitt lönebidrag betalade hon 1300 kronor för mej... Hur man känner sej uppskattad på jobbet.

Nu har det varit bra ett tag och så i förmiddags så satte jag mej i soffan och det kändes som att nån körde in en kniv i ryggen på mej. Hela högerbenet värker, jag kan inte sitta och jag kan inte gå. Hela benet är ur funktion. Jag är lurad på min fina höstsols promenad och jag är jäkligt less på att ha ont.

Men det värsta av allt är att man inte kan söka jobb med mitt bidrag för då tror folk att man är mindre begåvad och inte kan sortera pennor efter färg ens, en del nya "vänner" jag har hittat har slutat prata med mej när de fick höra att jag va sjukskriven. Och man blir inte trodd. Läkare och FK handläggare tror på något sätt att man fejkar för att få vara hemma. Min läkare på Huddinge vårdcentral frågade om det inte bara var för att jag ville vara hemma över julen. Sen sa han att jag ialf inte skulle få det godkänt av FK och vad skulle jag göra då? Leva på min sambo? Och när han tröttnar på det då och flyttar... vad gör du då?

Helt otroligt. Att man kan sitta och säga sånt till en människa som kommer in med intyg efter intyg och underlag från magnetröntgen som styrker det hela. Och nu kom allt det onda tillbaka, och med det all väl undanstoppad ilska på den svenska vården. Jag är fan riktigt onöjd just nu.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker det låter som du har stor anledning att vara onöjd! Ja, rent av förbannad och en smula bitter, kan nog passa. Inte mycket man kan säga...mer än att kanske svära lite i medkänsla...fast det hjälper ju inte heller. Suck!

    SvaraRadera
  2. Usch så du har det!
    Jag förstår att du är himla onöjd!
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Tycker du har all rätt att vara riktigt förbannad. Jag försår inte det här nya med utförsäkringar och misstänksamhet mot sjuka. Om en läkare skriver intyg ska det väl för sjutton gälla, de bör väl veta efter så lång utbildning och förhoppningsvis lång arbetslivserfarenhet.
    Hoppas du får träffa nån klok läkare denna gång och att nån, säger bara nån kan få det här förbenade systemet ur världen så sjuka kan få vara sjuka i fred.
    Kram

    SvaraRadera