onsdag 24 november 2010

Segt.

Det är dåligt med inlägg nu, dåligt med stickande med. Jag har massor med garn, massor med mönster, alla förutsättningar men jag har tappat lusten.

Jag blir lite så när jag inte har nått att göra. En del kläcker ideligen ur sej "å va mycket du måste hinna göra på dagarna du som inte jobbar".. Ehm... nej.
Man blir opoduktiv, ointresserad, man drar sej för att gå ut. Till och med till affären och den ligger på andra sidan gatan! Det känns jobbigt att börja med nya projekt eftersom jag är rädd för att det ska misslyckas och jag kommer inte orka repa upp och göra om.

Dagarna bara försvinner. Tomas åker till jobbet redan kl 5 på mornarna. Jag går upp vid halv tio, innan dess kan jag inte ens öppna ögonen. Jag somnade tre gånger under tiden jag svarade på ett sms han skickade när klockan var halv sju.... och då gick jag ändå och la mej vid midnatt.
Sen när jag väl är uppe, så är det bara att sätta sej i soffan för det finns iiiingenting att göra. Och det lilla som finns känns alldeles för jobbigt att ta tag i.
Jag tror jag har gått in i arbetslöshetsväggen.... kan man det?

6 kommentarer:

  1. Det där känner jag igen. Fy så trist det är. När jag var arbetslös började jag skriva ner allt jag gjorde för att se att jag gjorde nått. Det var allt från att vattna blommor och uppåt. Men visst är det så att man såsar till och blir som du är när man bara går hemma, vadå viktigt? det kan jag göra i morgon jag har ju tid, så fungerade jag och då blir ju inget gjort. Kan du inte skriva en lista på lite grejer som ska göras och portionera ut det varje dag och ha som mål att det ska fixas. Se till att du kommer i kläderna direkt på morgonen och fixar iordning dig som om du skulle iväg kan ju underlätta också. Hoppas du får tillbaka lusten snart igen.

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig man är van att göra någonting på kvällarna när man jobbar det sitter i länge och det tar lång tid innan man upptäcker att man kan utnyttja dagarna men var lugn det kommer.

    SvaraRadera
  3. Det kan man absolut. Få saker är så stressande som att inte ha någonting att göra! Jag känner igen det där alltför väl. :P

    SvaraRadera
  4. Vet du, strunta i att måsta hitta på ngt att göra. Tillåt dig vara lat. Om ngn undrar så har du tagit en kreativ paus. Det behöver vi alla. O ett litet till tips om du nu måste göra ngt, gör ngt du inte brukar göra.

    SvaraRadera
  5. Det är konstigt hur det lätt blir för mycket av allt...
    I min ungdom arbetade jag 80% i en affär och var övertygad om att nu skulle jag göra allt det där jag tidgare skjutit upp...och det gjorde jag SEDAN, när jag tagit upp studier på heltid.

    Kanske behöver du ha tråkigt och segt under en period? Eller så gör du mer än du tror, kanske Rosenvantes idé att anteckna vad du faktiskt gör är bra?

    SvaraRadera
  6. Ja precis, det är så jag också gjort tidigare. :) Tänkte att jag skulle förstå mig på mönstret dock, eftersom samma person gjort många fina mönster på vantar.
    Jag tror att jag förstått det som att man stickar maskorna med en lös garnbit, stickar sedan samma maskor med huvudgarnet och fortsätter runt. Om man sedan tar bort garnbiten borde man få en dubbel uppsättning lösa maskor att fortsätta tummen med...
    Tror jag :D

    SvaraRadera