Loppislördag

Som vanligt hittade jag en massa fint på loppisen i Täby. En del fick följa med hem. Egentligen skulle jag behöva ha en loppis själv för att bli av med lite saker men det är inte helt enkelt att loppa bort saker när man är som jag. Jag gjorde ett försök en gång att rensa mitt muggskåp.

Jag älskar tekoppar och har hur många som helst, så hade jag en ovanligt ful mugg som inte var min. Det var någon som haft med den och inte tagit den med sej och sen blev den tyligen min, men den var så ful och jag gillade den inte men när jag skulle rensa skåpet var det bara den muggen jag ville slänga. Men när jag stog där beredd att köra ner den fula koppen i soperna så kändes det lite elakt. Den enda koppen som ska bort är den som inte är min, som nån har glömt. Hur tragiskt är det i ett litet koppliv? Bortglömd, oönskad av alla, sliten ur skåpet bland sina fina vänner och bortkörd på tippen där den skulle ligga och gråta stora kopptårar i sin ensamhet.... gissa om den fick hamna tillbaka på hyllan... Nu flera år senare har jag faktiskt slängt den... men då i gott sällskap med andra fula muggar som hittat sin väg hem till mej under svaga ögonblick.

Så loppa bort saker är nödvändigt.. men inte helt lätt. Så undertiden så går jag på loppis och hittar nya fina vänner till de saker jag redan har. Som en söt röd Kockums-gryta och två fina emaljmuggar... som jag faktiskt hade tänkt plantera i och inte dricka ur =)

Fem stycken fina glas för en billig peng, har spanat efter glas som kan vara både dessertglas och drinkglas och de här verkade bra.

När vi kom hem upptäckte vi att de passade ypperligt till rysk champange iallafall ;)

Man kunde loppa billig frukt

vilket vi inte gjorde. Av erfarenhet har jag märkt att det bara finns ett skäl till att sälja ananas för en femma...

Och så hittade Tomas den finaste boken

När jag kom in på utbildningen jag ska börja i höst sa Tomas "min lilla florist" fast det jag hörde var "min lilla flodis". Bussigt tänkte jag, men jag kallar ju honom för lilla grisen ibland så det är väl inte mer än rätt.. så när vi såg flodisboken så blev den min. Tanten tyckte nog att det var konstigt att en 32 åring deklarerade att "nej, den ska vi inte ge bort, den ska jag ha själv" när hon började prata om barn och böcker, sen tittade hon på Tomas och jag antar att hon trodde att han var min skötare eller nånting, log lite snällt och gav mej boken efter jag gett henne en femma för den.

Väl hemma var dagens katt en soffryggstödsbalanskatt

hälften sur

hälften trött

Och det var fint ljus i sovrummet