Det finns ingen bra titel idag...

Imorse svor jag länge över att jag missade bussen ner till stationen, jag fick vänta länge och väl på den andra och när vi landade i Huddinge centrum så stog tåget inne. Himla tur. Jag knatade på och tyckte att det var ju riktigt trevligt om det ville stå kvar tills jag hade kommit upp på perrongen. Men under tiden jag gick så hände ingenting, tåget stog kvar, öppnade inte ens dörrarna för alla som stog där och väntade... knepigt tyckte jag. Men lite fel på dörrarna har det ju varit förr, det var ju trots allt -9 grader i morse och då vet alla pendeltågspendlare att då går ju inte tågen, så jag knatade på.

Väl i rulltrappan upp så springer den första polisen förbi mej, sen en till. Jag hör en larmbil och sen kommer två till, en ambulans dyker upp. Det slår mej lite att jag ofta reflekterat över att det är konstigt , i filmer och så, att folk springer efter poliser och dylikt när det händer något, och att om jag skulle se en utryckning på nära håll så skulle jag vända och gå åt andra hållet, bara för säkerhetsskull.... Det funderar jag över när jag följer efter poliserna ut på perrongen... man är ju för konstig...

Poliserna gick fram till föraren och sen vände de sej om och skrek att de skulle utrymma perrongen. Och då vet man lite vad som hänt. Om tåget är trasigt tas det ur trafik, om polisen hämtar en bråkare så utrymms ingenting. Jag var snabb därifrån och åkte hem igen och var rätt tacksam för att jag inte hade hunnit med bussen som jag svurit så mycket över tidigare för hade jag gjort det hade jag fått se det... och nu är det tillräckligt sorgligt att bara veta att det hände.