Oromantiskt förskyld

Ibland när man jobbar, sliter och stressar som mest och har gjort det under en lång period kan jag få för mej att det vore lite trevligt att bli sjuk så man fick sej en liten paus... Av någona anledning så tänker jag på förskylningar i nån knepig halvromantisk dimma där man blir ompysslad, man får mysa ner sej i soffan under täcket, se på film, sticka, läsa och bara ta det lugnt. Jisses vad skönt...

Varje gång jag blir sjuk så stämmer den bilden inte alls överens med verkligenheten. (hör och häpna) Läsa orka man inte göra, filmen somnar man framför, man stickar fel och fult, alternativt orkar man inte sticka alls, näsan är söndersnuten, öronen värker, huvuder värker mer, ingen är hemma och pysslar om en förrän om många många timmar, kroppen gör ont, och man har ohyggligt tråkigt.

Allt det där vet man ju.... men man glömmer fort tydligen för om ett halvår kan jag ge mej på att jag står där igenom och känner att en liten förskylning vore en trevlig semester... tills den faktiskt kommer...

Usch, jag vill bli frisk!