Gummikakor och kattdreggel

Idag har jag varit på anställningsintervju, det kändes som att det gick bra, vi satt och pratade garn i en timme. Jag har fått för mej att det är ett gott tecken när man inte blir utslängd efter en kvart... fast å andra sidan kanske de bara undrade varför den konstiga människan inte kunde vara tyst och gå hem. Man vet ju aldrig... Men jag hoppas att de hör av sej. Hade varit så himla kul att jobba i garnbutik. Tack ni som har önskat mej lycka till, man blir ju nästan tårögd. När jag ändå var där så passade jag på att handla lite mer garn... inte jättemycket. Bara så jag har så att jag klarar mej veckan ut, man vill ju inte få abstinens...

Efter intervjun passade jag på att gå till mitt förra jobb och fika med de två stackare som inte har semester. Jag tänkte köpa med mej något med extra mycket kolhydrater i och har haft drömmar i flera dagar om hallonmuffins som man kan köpa på Annikas hembageri på Odengatan i Stockholm. Väl framme så hade de semesterstängt till den 2 augusti. MYCKET besviken. Det blev andrahandssorterade, halvtorra bakeoff kanelbullar från den lokala ican istället och en mycket märklig liten kaka som tydligen härstammade från Bosnien enligt min förra kollega. En liten gummiaktig chokladdoppad företeelse som man inte riktigt blev klok på vad det var, men den va god så jag lever i lycklig ovisshet om alla giftiga E-ämnen jag troligen har stoppat i mej. Är man osäker på om det ens är en kaka.. då kan den inte vara nyttig.

Efter min kanelbulle och gummikaka fika så vandrade jag iväg till Ohlssons tyger på Sveavägen, jag borde inte få gå in där. Alltid kommer man ut med nånting från deras stuvavdelning på nedervåningen. Idag fick jag med mej detta. Garnet får vara med på ett hörn här också.

Tre meter tyg för 77:-, det är rätt bra pris. Och jag vet till och med vad jag ska ha det till. Annars är jag bra på att köpa tyger som är fina och sen lägga dem i garderoben. Har jag tur hittar jag dem igen någon gång, tar fram och tittar på dem, gratulerar mej själv till mitt fina tygfynd och lägger sen tillbaka dem i garderoben.

Annars på garnfronten vet jag inte riktigt vad jag pysslar med, min solhatt verkar inte vilja bli virkad. Jag har repat upp långa etapper tre gånger idag och gjort om och nu är det fel igen. Jag tittar och räknar och klurar och sen är det i alla fall fel. Hur kan det va? Kanske kan det va att jag pratar i telefon under tiden... och om jag inte gör det så är ljudboken på. Men räkna till nittio vet jag att jag kan ändå. Man kanske ska avfärda det hela som ett mysterium och helt enkelt gå och köpa sej en solhatt, ska jag fortsätta såhär kommer den i alla fall inte bli klar förrän snön kommer.

Jag lyckades överlista kanten på mitt linne så nu rullar den sej inte längre. Jag repade upp början och stickade dubbelt så mycket rätstickning som det stog i mönstret, plus att jag maskade av med dubbelt garn för att få lite tyngd i det. Resultatet blir ju inte så bra när jag skulle fota det hela för att bevisa min listighet. Katten kom och anföll min stackars stickning, han lyckades få kanten att vikas upp, garnet blev lite kattdregglat och jag fotade min fot i rena förskräckelsen.