Mot Västerås

Idag bär det av mot Västerås. Vi ska åka till Power Meet, världens största bilträff för amerikanska bilar. Det brukar komma runt 10 000 bilar från olika länder, det brukar vara en marknad och det är band som spelar. Lite av en gatufest nästan. Jag är lite såld på stora blanka amerikanska bilar med långa fenor, det är nog det enda fordon som jag är det minsta intresserad i... och då betyder intresserad lika med" åh vilken fin och blank, jag vill ha den" och inte som i "den här motorn har såhär många hästar och kolla på ......" ja, jag kan ju inga biltermer så jag vet inte riktigt vad jag skulle skriva där. Jag har ju inte ens körkort, vad vet jag.

Jag var inne på Ett litet nystan igår, oj vad mycket fint hon hade. Och inga läskiga akrylgarn alls efter vad jag kunde se. Jag hittade ett Malabrigo Lace nystan som jag ska använda till min Citron, jag valde ut det nästan med en gång men sen gick jag runt jättelänge och klämde på garn och funderade på nya projekt och på vad jag ska skicka till min garn och te bytesvän. Men jag fick behärska mej och nöja mej med ett nystan, jag har ju rätt många projekt redan. Däremot köpte jag KnitPro rundstickor, de verkar otroligt smarta. Lite dyrare än vanliga stickor, men det kommer bli billigare i längden att köpa ett par stickor och sen byta ut längden på kabeln istället. Nya finstickor och nytt supermjukt fingarn, jag gjorde små mentala hoppsasteg när jag gick därifrån.


Min stumpstickning får följa med i bilen tror jag, det känns som att jag aldrig kommer bli klar. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå att jag valde ett mönster med så mycket resårstickning, det är ju det absolut tråkigaste jag vet. Fina och enkla vinner inte alltid över tråkigt. Nån gång kommer jag lära mej att tänka först, sticka sen... men men, det kommer nog. Jag är ju ändå bara... hrm.. host...31

kan någon se att det faktiskt är en och en halv strumpa där någonstans i röran?