Kärlek i en godispåse.

Igår pratade jag med garnbutiken där jag har sökt jobb. Efter intervjun sa de att de skulle höra av sej den här veckan som gått, men när jag inte hörde något under hela veckan så ringde jag upp dem för att höra hur det låg till. Jag fick väldigt svävande svar på mina frågor och de hade fortfarande inte bestämt sej men undermeningen var att de inte var intresserade fast de av någon anledning inte ville säga det rakt ut. Det kändes ju så bra på intervjun, det kändes som att det verkligen kunde vara mitt jobb. Men tydligen var det bara jag som kände så... Det är ju väldigt tråkigt med företag som inte kan ringa upp efter en intervju och säga nej tack rakt ut, att bara strunta i att höra av sej när man har sagt att man ska ringa är väl ganska dåligt? Jaja.. så kan det vara.
Jag gick runt och kände mej mest misslyckad och lite deppig igår efter mitt telefonsamtal så på kvällen när min finaste sambo gick till affären kom han hem med tröst i en liten påse.

Skum-godisar med choklad på, mina favoriter, och ett fint rött gelehjärta. Han är så söt. Efter några svampar och delfiner kändes det lite bättre.